Bilder över Mavrokolympos damm tagna idag, 14 december. Det har regnat en hel del, det går åt rätt håll, snart är dammen återigen som den en gång var, innan den helt tömdes på vatten i slutet av januari. Nu speglar den himlen igen och årets tolv bilder av dammen är kompletta.
En kväll på stan, en kväll i Paphos, betraktad på avstånd, från Koili där jag bor.
Det var evighetssekunder
Tre korta andetag
Hela livet vände
Vem valde? Inte jag
Jag hörde ord från mina läppar
Som aldrig vilat i min mun
Tankar aldrig tänkta
Som nya väggar i ett rum
Som om vi alltid älskat
Sen min dagboks första blad
Men att jag får skriva ditt liv
Bara tur, det var inget val
Och av alla dessa möten
Och allt som borde hänt
Hur sällan är jag orsak
Till att livet vänt
Jag har ingen ödestro
Den tanken ger ingen ro
Men vem vänder vindarna?
Vem får mej att gå dit jag aldrig gått?
Vem tänder stjärnorna?
Som bara jag ser i dina ögon
Vem vänder vindarna?
Och för mej dit min tanke aldrig nått
Så många år som jag levt
Med den jag ville va’
Så många kvinnor som jag spelat
Men aldrig gjort det bra
Måste våga bara vara
Med minnet av det barn
Som lät livet välja och våga säga ja
Har ingen ödestro
Den tanken ger ingen ro
Men vem vänder vindarna?
Vem får mig att gå dit jag aldrig gått?
Vem tänder stjärnorna?
Som bara jag ser i dina ögon
Vem vänder vindarna?
Och för mig dit min tanke aldrig nått?
(Vem tänder stjärnorna?)
Som bara jag ser i dina ögon
(Vem vänder vindarna?)
Vem får mig att gå dit jag aldrig gått?
(Vem tänder stjärnorna?)
Som bara jag ser
Songwriter: Eva Charlotte Dahlgren.
Strelitzian i min trädgård har fått en ny blomma, till glädje för alla som älskar färg.
En växt kanske mer känd under namnet paradisfågelblomma – en välkommen nykomling, ett litet konstverk som drar blickarna till sig med sin säregna form och starka färger.
En Stund på Jorden 