Etikett: Basenji

Eget tema 41. I en rävsax 347/365

Publicerat den av Anita10 kommentarer

Var är Felicia?” frågade jag Sally förrgår när vi gick vår eftermiddagspromenad. Hon visade vägen, och genom buskar och snår, väl dold, hittade jag till slut min hund – instängd i en bur!

Vad gör vi nu då, frågar jag Sally. Felicia är instängd och jag fattar inte hur jag ska lyckas öppna buren. Jag behöver verktyg, det är snart mörkt, ringer maken, men han svarar inte!!!

Jag vrider och vänder på buren, det måste finnas en hake så det går att öppna men jag hittar den inte och får nästan panik. Vi går tillbaka mot vägen, lämnar Felicia, för att söka hjälp.

Möter en man med två hundar som följer mig till buren. Felicia har börjat gnälla, mannen gör vad han kan för att få upp luckan, och efter vad som känns som en evighet är buren öppen.

Min fina Felicia, vad som lockade henne in i fällan var köttbenen som låg där, som hon inte kom åt. Den behjälpliga mannen sa att buren var olaglig och troligen avsedd för att fånga räv. Felicia hade i princip fastnat i en rävsax, som tur var en burfälla och inte den farligare sorten. 💜💜💜

Nästan lite Spöklikt…

Publicerat den av Anita11 kommentarer

Igår när jag satte mig i bilen för att åka iväg med hundarna såg jag något som låg på sätet intill. En namnbricka, Fanny. Jag förstod ingenting, hur i hela friden hade den hamnat här?

Vi hade inte den här bilen när Fanny levde. Är det här verkligen hennes? Mitt telefonnummer på baksidan bekräftar att det är Fannys namnbricka som ligger i vår bil. Jag åker iväg med en underlig känsla av overklighet. Min fina Fanny gick tragiskt bort den 12 februari 2024.

Maken berättar att han hittat namnbrickan igår när han var ute med hundarna. Den bara låg där på marken, knappt synlig. Han tog upp den, såg namnet och blev lika förundrad som jag.

Området där vi går med våra hundar är stort, väldigt stort. Där finns åkrar som plöjs, vida ängar och snåriga gångvägar som jägarna trampat upp vid jaktsäsongen. Det har regnat och blåst, det är jord, grus, och sten, solen har bränt, marken torkat och det har gått mer än 1,5 år.

Min finaste Fanny, hon blev sex år gammal, hann föda sex valpar, varav en finns kvar hos mig.

Fannys namnbricka är nu hemma. Fanny finns inte mer, för alltid i mitt hjärta. Vad som gör mig väldigt förbryllad är att jag inte kan minnas att hon någonsin tappade sin namnbricka. Ja, det hela känns faktiskt nästan lite spöklikt.

165. Kvalitetstid 212/365

Publicerat den av Anita14 kommentarer

Frihet och fart, det här är vår stund! Att se mina hundar busa, jaga varandra och springa som om världen inte har några gränser gör mig lycklig. Och jag är ganska säker på att de känner likadant.

Det kanske ser ut som att de bråkar – men det är bara lek. Det här är deras sätt att visa glädje och göra av med energi. Värdefulla ögonblick i vår vardag här i Paphos.