På väg hem efter ännu en långpromenad med hundarna. Slutet av november, dagsljuset falnar tidigt och ännu en dag går mot final medan himlen förvandlas till ett eldigt skådespel.
Vi ser det ofta, och borde kanske tröttna, men varje stund är lika unik, och vi fortsätter att förundras över naturens outtröttliga förmåga att gång på gång överraska med sin magi.
Den lilla hunden är kanske inte det första blicken faller på, men när man väl ser den hamnar den i fokus, i alla fall hos mig. Den går ju så fint intill paret, och dessutom utan något koppel!
Vi har många olika slags plantor i trädgården, kanske lite för många, och de behöver skötas om. Nu när det äntligen blivit lite svalare här i Paphos, runt 26 °C, är det mer behagligt att vistas utomhus, Det kan bli ett par timmars trädgårdsarbete innan det är dag för paus.
Och vad gör jag då, när jag pausar? Det händer att jag tar fram kameran! Här är några foton…
…några nytagna bilder från vår trädgård. Vi har flera bougainvilleas i olika färger och format. De växer så det knakar, har sylvassa taggar och ”skräpar” ner med sina blomblad, men det gör inget, jag tycker då är så vackra.
En krukväxt jag planterat nyligen, jag vet inte vad det är. Kan inte mycket om växter, för mig har namnen inte så stor betydelse. Att jag skulle ha en trädgård hade jag för några år sedan ingen tanke på. Men det är ett givande tidsfördriv, framför allt med många pauser i arbetet ))
Det tycker Sally också.
Visst ser man att Felicia viskar något i Sallys öra?
En hemlighet delad genom en viskning, hundar emellan.
🐾 Nej tack, det där är inte min stil. 🐾
😄
En Stund på Jorden... 