Strelitzian i min trädgård har fått en ny blomma, till glädje för alla som älskar färg.
En växt kanske mer känd under namnet paradisfågelblomma – en välkommen nykomling, ett litet konstverk som drar blickarna till sig med sin säregna form och starka färger.
I ett inlägg nyligen beklagade jag mig lite över att jag saknar Malta och närheten till havet. Visst kan den känslan dyka upp ibland, men man kan inte få allt. Här på Cypern har vi ett betydligt bättre boende, och havet ligger trots allt bara en kvarts bilresa bort.
Jag är otroligt tacksam över min tillvaro, mitt hem, ljuset, lugnet och den fantastiska utsikten jag möts av varje dag. Det är lätt att glömma bort hur bra man faktiskt har det, att ta saker för givet, men ibland blir det extra tydligt. Det är just den känslan jag vill förmedla.
“I don’t think of all the misery, but of the beauty that still remains.”
– Anne Frank, The Diary of a Young Girl
Den kanske inte ser direkt lyxig ut, min kanelbulle som egentligen är två bullar. Motivet på temuggen är handmålat efter ett foto på Fanny och som jag beställde när vi bodde på Malta.
Det lyxiga är kanske att sitta i trädgården, barbent i solen och äta kanelbullar i november. Men det syns ju inte på fotot, att vi idag haft 25°C, och att jag känner mig lyxigt lottad.
En välfylld skål med frukt finns alltid hemma hos mig. Just nu är det säsong för apelsiner, granatäpplen, plommon och papaya, den sistnämnda plockar jag från mitt eget träd. De övriga är lokala, förutom de gula äpplena och sharonfrukten som troligen är importerade.
En Stund på Jorden... 