Etikett: My dogs

Nästan lite Spöklikt…

Publicerat den av Anita11 kommentarer

Igår när jag satte mig i bilen för att åka iväg med hundarna såg jag något som låg på sätet intill. En namnbricka, Fanny. Jag förstod ingenting, hur i hela friden hade den hamnat här?

Vi hade inte den här bilen när Fanny levde. Är det här verkligen hennes? Mitt telefonnummer på baksidan bekräftar att det är Fannys namnbricka som ligger i vår bil. Jag åker iväg med en underlig känsla av overklighet. Min fina Fanny gick tragiskt bort den 12 februari 2024.

Maken berättar att han hittat namnbrickan igår när han var ute med hundarna. Den bara låg där på marken, knappt synlig. Han tog upp den, såg namnet och blev lika förundrad som jag.

Området där vi går med våra hundar är stort, väldigt stort. Där finns åkrar som plöjs, vida ängar och snåriga gångvägar som jägarna trampat upp vid jaktsäsongen. Det har regnat och blåst, det är jord, grus, och sten, solen har bränt, marken torkat och det har gått mer än 1,5 år.

Min finaste Fanny, hon blev sex år gammal, hann föda sex valpar, varav en finns kvar hos mig.

Fannys namnbricka är nu hemma. Fanny finns inte mer, för alltid i mitt hjärta. Vad som gör mig väldigt förbryllad är att jag inte kan minnas att hon någonsin tappade sin namnbricka. Ja, det hela känns faktiskt nästan lite spöklikt.

183. Magiska morgnar 231/365

Publicerat den av Anita18 kommentarer

Det blir tidiga morgnar med hundarna nu på sommaren, solen går upp strax efter sex. Med bilen åker vi mot 600 meters höjd, där dimman ofta är tät och värmen inte så påtaglig.

Tycker inte jag lyckades fånga det där magiska man kan känna vid dimma. Men det finns också en annan slags magi. Att få ta del av en annans liv, en hunds liv, kan vara magiskt nog.

Sally springer som en raket på de öppna fälten, jagar Felicia som jagar Sally. De busar, luktar och spanar! För att det är skoj, frihet och helt underbart att bara vara, att få vara bara hund.

165. Kvalitetstid 212/365

Publicerat den av Anita14 kommentarer

Frihet och fart, det här är vår stund! Att se mina hundar busa, jaga varandra och springa som om världen inte har några gränser gör mig lycklig. Och jag är ganska säker på att de känner likadant.

Det kanske ser ut som att de bråkar – men det är bara lek. Det här är deras sätt att visa glädje och göra av med energi. Värdefulla ögonblick i vår vardag här i Paphos.