Bilder över Mavrokolympos damm tagna idag, 14 december. Det har regnat en hel del, det går åt rätt håll, snart är dammen återigen som den en gång var, innan den helt tömdes på vatten i slutet av januari. Nu speglar den himlen igen och årets tolv bilder av dammen är kompletta.
Här står jag på jorden, högt däruppe i rymden syns månen, och någonstans däremellan, i atmosfären, möts kyla och värme. Ett samspel som håller himlen och jorden samman.
Nu står jag på stranden, det är 17 °C men känns som 15 °C på grund av vinden. I havet är det 20 °C i december – alltså varmare än luften. Men bara tanken på att bada gör mig iskall.
Jag har bara sett en enda humla hittills i år! Och jag antar att jag inte kommer att se fler.
Den jag såg ville absolut inte stanna till ens för en kort sekund för att bli förevigad med kameran. Därav kvaliteten på bilderna, men det syns iallafall att det är en humla.
November, och de vilt växande druvorna som syntes i september har nu skrumpnat till naturens egna russin. Ett naturligt substitut, skapat bortom fabrikens maskineri.
Ofta när jag går över stora fält och åkrar med hundarna, funderar jag på olika teman. Bruksmiljö, vad är det? Det tog tid innan jag kom på att det faktiskt är just där jag så ofta är.
I en miljö där bönderna brukar jorden, odlar sina fruktträd och skördar sina druvor. Här har man nyligen plogat och sedan harvat för att jämna till åkern inför sådden.
Vi går på vidsträckta åkrar, över vinfält och bland frukt och olivodlingar, och det är här många av de motiv som följer mig genom åren formas.
Den undre bilden tog jag i april, då åkrarna stod fyllda av högt vajande säd.
En Stund på Jorden... 