En stund i taget
Det här kan man tycka är ingenting, det är det kanske också. Bilden tog jag på våren år 2025. Motivet existerar inte idag. Det är inte längre någonting. Samma sak med den här varelsen, en bålgeting som fastnat och trasslat in sig i ett spindelnät. Den mötte sitt öde i november förra året. “The fleeting... Fortsätt läsa →
När jag inte går min vardagsstig, nedanför där vi bor, åker jag istället uppåt. Här är vi 600 m.ö.h. och det syns inte, men precis framför där hundarna sitter är en brant sluttande vägg.
Var är Felicia?" frågade jag Sally förrgår när vi gick vår eftermiddagspromenad. Hon visade vägen, och genom buskar och snår, väl dold, hittade jag till slut min hund – instängd i en bur! Vad gör vi nu då, frågar jag Sally. Felicia är instängd och jag fattar inte hur jag ska lyckas öppna buren. Jag... Fortsätt läsa →
På väg hem efter ännu en långpromenad med hundarna. Slutet av november, dagsljuset falnar tidigt och ännu en dag går mot final medan himlen förvandlas till ett eldigt skådespel. Vi ser det ofta, och borde kanske tröttna, men varje stund är lika unik, och vi fortsätter att förundras över naturens outtröttliga förmåga att gång på... Fortsätt läsa →
En Stund på Jorden 