Det är med blandade känslor jag tar in alla de intryck som uppstår när en detalj i naturen bryter av, när jag ser något som inte riktigt hör dit. Som nallen och kängan, det känns lite vemodigt.
De ligger på helt olika platser, och de har legat där länge. Nallen såg jag för första gången för flera år sedan, liksom den gamla skon. En gång i någons ägo, idag sedan länge bortglömda.
Vi väljer själva vad vi vill titta på och vad vi faktiskt ser. Naturen har oändligt mycket att erbjuda, och i sin helhet skapar den en harmoni. Det är väl den som inspirerar att fortsätta fotografera?
Ibland vet jag inte vad jag tittar på och förevigar, men det känns bra ändå.
Avslutningsvis, en knopp, Sally anas i bakgrunden. Bilden tog jag igår, idag är det busväder. Våren känns avlägsen, men snart blommar mandelträden, det har jag bildbevis på här.
En Stund på Jorden 
Håller helt och hållet med dig om allt du skrev. Nallen känns extra vemodigt. Den kanske inte är glömt. Här finns inga tecken alls på våren. Så fint att se början på våren hos dig.
GillaGilla
Min blick brukar också hitta de där udda sakerna i naturen som din ”Musse Pigg” eller en tappad känga. Fint inlägg!
GillaGilla
Naturen erbjuder en kaskad av fina motiv att fota. Egentligen är det bara fantasin som sätter gränserna.
Visst finns det en touch av vemod i bilder på bortglömda, tappade och kastade föremål. De har ju haft en ägare. Påminner inte figuren på en första bilden om de man kan se på Lasse Åbergs ”musse pigg-tavlor”?
GillaGilla